Utan huvudvärken kan hjärnan löpa amok igen.

Fantastiskt fast ändå inte. Måste säga att jag vaknade upp i mitt esse denna dag, omöjligt att vara mer flum. Kan ärligt säga att jag gillar Söderhamn på, ja, tusen sätt. Men har på sistone fått känna av den bittra eftersmaken av denna godsak till småstad. Hahahah....
Dock är jag glad att jag kom hit. Annars hade jag nog aldrig kunnat uppskatta humorn i Småstadslivsfilmerna på samma vis. Igenkänningshumor slår aldrig fel. :D Tack o tack för att dessa genialiska människor finns och har skapat mästerverken tre. Mitt ljus i det kolsvarta och hopplösa vintermörkret.
Nej nu ska jag plugga tills jag inte vet vad jag heter längre. Hörs häj!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0