.

Idag i skolan kom det in en man ifrån Samhall eller liknande till vårt grupprum och frågade om vi ville ha en adventsljusstake i fönstret. "Inte alla dagar det kommer karlar och frågar om man vill ha stake inte", utbrster en av mina klasskompisar innan den nu lätt generade mannen ens hunnit fram till dörren. Åh, det är verkligen kuung att plugga med likasinnade. :D Tack Kajsa, förr alla skratt som kommer göra att jag lever tills jag blir 100 år. Minst. <3 Update: Eva, det går inte att trycka på "Ändra redigerare" för mig.:/ Så tills jag lyckats lösa detta hoppas jag ni står ut. :P

Nuuu %#€? @™ äre plugg som gäller! Är så pass motiverad och duktig idag att jag sitter kvar i skolan fast vi slutat för dagen. (Eller ja, det beror egentligen mest på att jag behöver använda skolans dator, men unnar mig själv att känna mig lite stolt, hehe.) Nu skiter jag i allt annat, orkar inte engagera mig mer, jag har gjort vad jag kunnat. Nu är det inte upp till mig längre. :( Såå, tack och hej, leverpastej. :D

Varför sitter heela texten ihop på de publicerade inläggen? Ser ju helt stört ut. Tanken var ju att det två senaste inläggen skulle sitta ihop, lite vackert så där.. Kan inte ett skit om såndant här heller, vilket egentligen kanske inte ens behöver nämnas, det märks ju rätt tydligt...Jaja, ursäkta röran hur som helst.

You found me. I found God On the corner of First and Amistad Where the west Was all but won All alone Smoking his last cigarette I said, "Where you been?" He said, "Ask anything". Where were you When everything was falling apart? All my days Were spent by the telephone It never rang And all I needed was a call It never came To the corner of First and Amistad Lost and insecure You found me, you found me Lyin' on the floor Surrounded, surrounded Why'd you have to wait? Where were you? Where were you? Just a little late You found me, you found me :)

Tack mina klart bäästa klasskompisar för att ni är så förstående! Känns så mycket lättare att ta tag i allt när ni finns där och hjälper. =) Trots en kuungvärdelös föreläsning känns dagen ytterst meningsfull. Ett lite gladare, lättsammare och mer positivt jag vaknade i morse. Med andra ord kan det konstateras att några procent av mitt gamla jag har hittat tillbaka. Bara det att jag känner för att skriva här är ett gott tecken i sig på det.

Nu är det bättre, har jag bestämt. : ) Tror det kan det handla om att göra det. Det blir lugnare från och med nu. Ska göra allt jag kan för att kunna börja sova normalt igen, och bli mig själv.. Den jag vill vara och vet att jag är. För det här är inte jag! Ska styra upp skolan också. Har lite av varje att ta itu med, men det kommer det också. Skönt att kunna tänka någorlunda klart igen utan att nästan kvävas av mina egna tankar och känslor. Usch, det här vill jag verkligen aldrig vara med om igen. Nej, det ska bli en så kallad friad zoon, (haha) eller gladzoon, här så småning om. :D Tack för att ni är så goa och orkar med mig nu. <3

Tråkig röst, någon? Tror inte det va.. :)

Att vara jag faktiskt inte så lätt alla gånger. Vill väl, men det blir bara fel. Vill försöka göra rätt mot mig själv men vet inte ens vad som är det.