Tusen ton cement!

Kollar på en förvånansvärt bra film. Hade verkligen inte förväntat mig det, bara att Blake <3 skulle vara med och göra mig lite glad för ikväll. Det gjorde hon. Hela filmen fick mig varm och...minnas, eller komma att tänka på saker.. Ont i magen, kan inte prata om det. Eller skulle kunna men inte med vem som helst... Minns ju inte mycket alls så det är så svårt att sätta ord saker och ting Känns overkligt, som en mardröm eller att det hänt i ett tidigare liv.  50 % av mig är borta och kommer aldrig någonsin tillbaka. Just deal with it.........

Wuuuäääää snällata bort den 1000 000 000 ton tunga cementklumpen från min bröstkorg någon.




Hörs någon gladare dag! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0